Bildinlägg från lägerskolan

H. Filmteamet

Flingan + X3M = SANT!

Igår besökte två stycken lärkor Radio X3M och intervjuade några av de bästa radiopersonligheterna i Svenskfinland. Vi pratade om hur det är att jobba på radio och inom media överlag– vad för tips har de för någon som vill jobba inom den här branschen? Vad är det bästa med yrket, och vad är det jobbigaste?

Dessutom delade de med sig av sina bästa tips för hur man överlever gymnasiet, och de mest inspirerande mottona, som kommer motivera just DIG i din vardag! 

Utöver det fick vi reda på ett antal andra saker; vems celebrity crush är Jennifer Lawrence? Vad skulle Ted ha för krafter ifall han var en superhjälte? Och hur skulle Fredika göra sig av med en död kropp?

       Allt detta och mycket mer i Flingan som kommer ut i december! Stay tuned!

Konventsmötet 23.9

Idag klockan 11:56 slog vår nyvalde ordförande Joonas Tolonen ner sin klubba i bordet och förklarade det första konventsstyrelsemötet för detta år öppnat. Under mötet behandlades stora viktiga frågor, t.ex. utdelades så väl titlar som poster till de olika medlemmarna och så bestämde vi en massa angående temadagen. Ett väldigt lyckat möte och Leo hade bakat så alla var relativt resonliga.

Här är årets konventsstyrelse, från vänster; Jannica Savander (sekreterare), Rebecca Letonen (vice ordförande), Jokke Seppelin (automatminister), Joonas Tolonen (ordförande), Vivi Lindberg (bloggansvarig), Rufus Panelius (chefansvarig för klockor och urverk) Ester Holmström (Hedersmedlem) och Leo Larjanko (kassör)

10 goda råd inför provveckan:

1. Tänk provveckan som något positivt. Du har ju kortare skoldagar och därmed mycket fritid, trots läsningen!

2. Förträng din misär, på ett eller annat sätt. Håll dig sysselsatt och upptagen, så att du inte hinner tänka på de väntande proven... Spara även tid för roliga grejer, såsom shopping, idrott eller festande! ;)

3. Myskläder. I Lärkan råder en oskriven lag om att det är förbjudet att satsa på utseendet under provveckan. Goda exempel på outfits: mjukisbyxor  + huppare, eller varför inte komma till skolan i pyjamas? :3

4. Kaffe. Även andra sorters uppiggande drycker funkar.

5. Stressa inte för mycket! Kom även ihåg att stress inte är ett monster; du blir bara skarpare i tankarna och lär dig mer effektivt under lite press!

6. Börja läsa i tid. Undvik prokrastination, det leder aldrig till något gott!! 

7. Gör läsningen så kul och intressant som möjligt; diskutera med en kompis,  rita tankekartor/bilder, kolla dokumentärer osv. Bara fantasin ligger som gräns!

8. Håll pauser, läs inte för mycket på en gång.

9. Sov tillräckligt! Eller gör som Sonja; sov inte, läs hela natten igenom med den magiska kraften av koffein och sov sedan efter provveckan ;)

10. Ett allmänt råd inför provveckan: var vaken på lektionerna (både fysiskt och psykist), när du lyssnar på läraren och gör dina läxor blir läsningen genast mycket enklare! :)

xoxo // Sarah & Sonja (team russin <3)

Besök från Bryssel

 

I torsdags fick Lärkan besök av en av sina före-detta elever, hela långa vägen från Bryssel! Lenita Lindström kom för att berätta om EU och sitt arbete inom den Europeiska kommissionen, där hon arbetat sedan 18 år tillbaka. Tråkigt nog var det bara en bunt lyckligt lottade lärkor som fick ta del av hennes föredrag - är man en upptagen karriärkvinna så är man... Lyckligtvis fick jag ändå anta mig uppdraget (mitt första uppdrag här över huvud taget!) att skriva en liten rapport om det hon hade att säga, så alla de andra också kan få en liten inblick :)

Lenita Lindström blev student från Lärkan 1985 och började därefter studera juridik vid Helsingfors Universitet. Hon var även med i någonting som kallas ELSA (European Law Student Association). Organisationen ordnade studentutbyten runtom i Europa, och på ett sådant åkte hon bl.a. till Bryssel där hon sedan kom att stanna - mycket längre än planerat. Lenita flyttade permanent till Bryssel direkt efter att ha fullgjort sina studier, och där bor och arbetar hon fortfarande.

I sex år har Lenita varit verksam vid kommissionens läkemedelsenhet, som även bedriver samarbete med det Europeiska läkemedelsverket i London. För att ytterligare förklara vad EU-kommissionen egentligen är säger hon att det är ett av de 3 viktigaste EU-organen. Hon trivs bra med sitt jobb, berättar hon, eftersom hon är fast anställd men ändå har möjlighet att t.ex. byta avdelning "om chefen råkar vara en skitstövel". Även lönen tycker hon är tillfredsställande; några exakta summor fick vi aldrig veta, men man kan väl bara gissa...

Utöver detta berättar Lenita lite allmänt om EU, hur en lag stiftas där och vad man fått till stånd med arbetet hittills. Hon nämner bl.a. EES-avtalet, Erasmus-programmet, dataroaming-funktionen och passagerarrättigheterna vid flygresor - allt detta handlar om EU-lagstiftningar. Därtill talar hon om EU på tidsaxeln, både lite historia och en inblick i framtiden.

Att flytta utomlands var en stor förändring i Lenitas liv. Det innebar att lämna familjen, hemmet, kulturen och det egna språket bakom sig och att anpassa sig till en alldeles ny omgivning. I början var allting svårt, men de goda språkkunskaper hon fick med sig från Lärkan hade hon genast mycket nytta av; särskilt engelskan men även av franskan som ju är ett av Belgiens nationalspråk. Fastän arbetet är intressant och angenämt är det också krävande. Arbetsdagarna är långa med många möten, vilket gör det svårt att kombinera arbetslivet med familjelivet. Ändå kör hon hårt fortfarande, och verkar klara sig fint; man lär sig spelets regler med åren, och erfarenheten är guldvärd.

Orsaken till att Lenita egentligen kom och föreläste i Lärkan är ett s.k. "Back to school"-program, som nu ordnas i Finland för första gången. Det går huvudsakligen ut på att EU-tjänstemän besöker sina före detta skolor och berättar om EU. Projektet har fått bra feedback tidigare, och vi hoppas att det fungerar lika bra även i Finland!

Det var till slut en elev som frågade vad man egentligen ska läsa för att kunna fortsätta till ett yrke som Lenitas. Man hade kanske väntat sig ett utförligt svar om alla de långa ämnen man måste ha och vilka steg som behöver klaras för att kunna nå toppen. Men svaret var oväntat enkelt; "lyssna till ditt eget hjärta och studera någonting du tycker om". Därtill betonade hon vikten av goda språkkunskaper och, okej, även juridik och statsvetenskap samt andra vetenskapliga ämnen. Om man har möjlighet att studera utomlands är det också en merit, och någonting man absolut ska utnyttja. För en lite högre arbetsposition måste man dessutom avlägga en akademisk slutexamen. I grund och botten lär man sig ändå bäst genom att arbeta - övning ger färdighet och ingen är perfekt från början. Det som Lenita ännu råder oss är att inte tveka, utan att modigt stå upp och visa vad vi går för; "kör på bara!". Och det verkar vara ett råd värt att följa - man ser hur långt det kan ta en.

Lenita håller sitt föredrag klart och tydligt, i en logisk ordning och med god kontakt till åhörarna. Hon använder många "svåra" ord och termer men förklarar dem till bästa förmåga så att alla säkert ska förstå. Med avslutande lyckönskningar och tack för vår uppmärksamhet lämnar sedan Lenita Lindström fysikklassen och skyndar sig iväg på nästa föreläsning. Hon lämnar samtidigt efter sig en klass fylld med inspirerade lärkor, som nu vet att de också kan uppnå sina drömmar bara de vågar ta itu med dem.

Sarah

När jag blir stor

I en elva år gammal skolbok står det med  klumpiga, hieroglyfiska bokstäver astronaut under frågan "vad vill du bli som stor?". Jag hade just inlett min skolkarriär och visste ganska lite om vad folk gjorde när de blev stora. Jag vill minnas att min motivering hade något att göra med att jag ville kunna flyga.

Ett par år senare hade mina kråkfötter inte blivit mycket vackrare, men jag hade däremot upptäckt hur roligt det var att skriva egna berättelser. Det fanns få saker i livet som var bättre än böcker, vilket nog var tack vare en pappa som outtröttligt i flera års tid läst godnattsagor och Vi fem-böcker för sina barn.

När jag var tolv visste jag precis vad jag skulle bli som stor. Författare. Och liksom mina föräldrar skulle jag studera litteratur. Jag tvivlade inte en sekund på att det var så här min framtid skulle se ut.

Jag vet inte om mitt tolvåriga jag skulle bli förvånad eller besviken om hon fått veta att hon fem/sex år senare skulle fokusera mer på kemi och biologi än skönlitteratur. Tycka att naturvetenskap är så intressant.
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag nu prioriterar lite annorlunda och har fokus på lite andra saker.  Nu står det bland annat medicinska, mikrobiologi och Aalto på min vart jag ska söka in-lapp.
Och visst känns det ganska skrämmande och stort att göra sådana här val och visst tvivlar jag ibland. Men. Nu känns det rätt och känns det inte rätt om ett eller två år så är det väl bara att testa på något annat. Inte är det ju som att jag karvar in mitt öde i sten när jag bestämmer mig för någon specifik utbildning.

Jag tror också att jag någon gång i framtiden måste ge författardrömmen en chans. Inte bara för mitt tolvåriga jag utan också för henne som idag inte alltid vågar erkänna hur mycket hon tycker om att skriva.
Jag må ha passerat astronautfasen ganska snabbt och smärtfritt, men den senare kom jag aldrig över.
Jag tror att det är jätteviktigt att ibland lyssna på de där barndomsdrömmarna. Våga drömma och tro lite mer på sig själv.

Jag har ingen aning om var jag kommer att vara om fem/sex år. För jag vet ju bara vad jag vill just nu, men vad vet jag om framtiden?

Kommer jag att vara mitt i eventuella medicinstudier? Biokemi eller journalistik? Både och? Tyskland eller Finland? Någon helt annan studieinriktning?
Jag har ingen aning och just nu känns det jätteskönt.

Och när i hela världen blir man förresten stor?
Jag tror knappast det är när man går ut gymnasiet. Jag skjuter i alla fall gärna upp det där med att bli stor ett par decennier.

Louise

Om en konventsintagning

På kvällen förra onsdag var det dags för Lärkans traditionella konventsintagning.

Vi abiturienter hade klätt upp oss, killarna bar kavaj och flickorna snygga svarta klänningar. Stämningen var på topp när vi satt oss ner runt borden i skolans festsal. Vi väntade alla med spänning på vad kvällen hade att erbjuda.

Kvällens stjärnor var årets söta ettor. De hade alla klätt ut sig enligt anvisningar de fått och enligt mig borde de alla få tio poäng och en pokal för sina kostymer!

Konventsintagningen går alltså ut på att ettorna uppträder med korta pjäser. Jag minns själv hur pirrigt det var att ställa sig framför de stora abina på min egna konventsintagning, men väl uppe på scen kände man sig ett snäppe modigare tillsammans med de andra från sin årskurs.

Kvällen avslutades med att de nya ettorna svor lärkeden. Det var definitivt en av kvällens höjdpunkter. Och se bara så många fina nya lärkor vi fått!