Jag har hittills verkligen älskat min gymnasietid i Lärkan, och ja jag tycker att jag har rätt att säga det då jag snart kommer att gå ut. Men bara för att jag har gillat det betyder det så klart inte att det har varit smärtfritt, verkligen inte. Jag har nämligen alltid varit en person som ställer otroligt höga krav på mig själv, och visst förstod jag att jag inte skulle kunna ha lika höga vitsord i gymnasiet som i högstadiet, men ändå gick jag inte med på att låta vissa kurser gå som de går och bara hänga med ibland. Och förra våren var något av det värsta, då var jag riktigt riktigt nära att gå in i väggen, och skulle sommarlovet ha kommit några veckor senare vet jag inte alls hur det skulle ha slutat.
Nu går jag då mitt sista år i Lärkan och har just lämnat höstens studentskrivningar bakom mig. Hur har jag klarat mig så här långt med de höga kraven jag har? För de har tyvärr inte minskat och jag kan inte ännu heller sluta jämföra och ibland ha omöjliga mål. Och självklart blir jag väldigt ledsen om jag inte når målen. Jag kan allvarligt inte själv svara på frågan, det ända jag vet är att stressen har blivit en del av mitt liv, en för stor del helt enkelt.
Jag är verkligen stressad hela tiden, och det är inte bara skolan, jag kan bli stressad om jag ska göra något nästa dag men inte har en tidtabell så att jag kan planera min dag. Det här är verkligen inte bra och jag har flera gånger beskrivit det som om stressen är en drog för mig. Den ger mig inget, den bara tar, den få mig att må riktigt dåligt och ändå kan jag inte sluta. Sanningen är ju faktist den att den inte hjälper, då man är stressad utlöser kroppen en massa adrenalin, som gör att hjärnan blockeras och då går det inte att lära sig, hjärnan kan helt enkelt inte ta emot informationen.
Så för alla er som nu ens lite känner igen er så vill jag bara säga att ni ska ta det lugnt. Jag vet att det egentligen är som att tala för döva öron, för jag vill ju inte heller leva så här men jag har ingen aning om hur jag ska bli kvitt det. Men det är bara att så mycket som möjligt tänka att det nog kommer att gå bra, börja läsa i god tid och läsa i lugn och ro så att man undviker stressiga situationer där man egentligen bara går i lås så mycket som möjligt. Och jag lovar dig, om du är en etta som just nu är mitt i din allra första provvecka, jag lovar att det blir bättre och de allra flesta lär sig se på provveckan som något positivt. Allra senast på ABI-året då man till största delen har prep-kurser inför studentskrivningarna, det gör nämligen att man lätt kan ha flera dagar ledigt från skolan under provveckan.
En av de viktigaste sakerna är att hitta något där du kan glömma stressen helt. Det är individuellt för alla, för mig är det stallet och hästarna. Eftersom jag vet det så långt inne i mig att om jag är stressad och nervös då jag är runt hästar smittar det av sig, som precis alla andra känslor, och det gör att hästen inte kan koncentrera sig alls och tänker i stället hela tiden på att något farligt ska hända. För då jag är nervös skickar jag signaler till hästen om att det inte är tryggt, vilket leder till att hästen blir otrygg och på det sättet i värsta fall kan skada både sig själv och mig. Så då jag är på stallet tar jag verkligen de där tre timmarna och tänker inte på något annat och glömmer att jag är stressad och har ett viktigt prov nästa dag. Jag tycker att alla borde hitta en sådan här sak i sitt liv, det gör att man klarar sig mycket längre och kan hantera stress betydligt bättre.
<3 : Mette
.jpg)