Hela dagen kändes overklig på något
sätt. Det är först nu efteråt jag verkligen förstår att det
hände. När man anlände till skolan efter allt fix och trix med
frisyr, smink och klänning kunde man äntligen andas ut. Alla
flickor såg ut som sagoprinsessor och pojkarna såg otroligt stiliga
ut i sina frackar. Varför kan killarna inte klä sig i frack varje dag?
Just precis innan vi skulle dansa
fylldes luften av ett nervöst pirr. Tänk om någon av oss glömmer
stegen? Eller tänk om någon snubblar på sin klänning? Men när
musiken började spela, var i varje fall jag inte ett dugg nervös
längre. Dansen gick galant för oss alla. Höjdpunkten var helt
klart elevdansen vi övat på så länge. Aplåderna och ljublet
efteråt ville nästan inte ta slut.
Nu efteråt känns det lite tomt
inombords. Prinsessdagen är över och kommer aldrig mer tillbaka.
Det enda som finns kvar är de goda minnen vi alla kan föra med oss genom
livet. För att inte nämna de danskunskaper vi fått! Nu kan vi
alla valsa genom vårt sista år i gymnasiet.
Och så elevdansen till sist
Vi <3 Lärkan
Ida
