söndag 4 juni 2017

Skolavslutning

Så var det dags att avsluta läsåret! Vårfest och studentdimission, en efterlängtad dag.



En dag fylld med glädje, rosor och festligt klädda människor. Det är något speciellt med vårfester, speciellt då det handlar om en studentdimission. En stolt känsla av att man åstadkommit något stort och att en ny tidsperiod drar igång hänger i luften. Jag påstår att man känner denna känsla, även om man själv inte är student eller ens skolelev. Man gläds med de nyblivna studenterna samt de möjligheter som följer med den vita mössan.


Vårfesten innehöll, förutom själva dimissionen, även två fina tal av vår rektor Mange, stämningsfullt cellospel av bröderna Långbacka, vacker körsång, hälsningar från studentårskullarna -92 och -47 samt tal av de nyblivna studenterna Ellinor Lindholm och Niklas Pajunen. Förstås sjöng vi även Den blomstertid nu kommer och Studentsången.





Efteråt togs fina bilder, med praktfulla rosor i hand och studentmössornas gyllene lyror lysande i solen. Sommarlovet har nu officiellt börjat, dags att byta skolböcker till romaner och sneakers till flip flops.

Grattis till alla studenter & vi ses på hösten alla gamla och nya lärkor!

Text: Katja Fredriksson
Foto: Frida Björklund, Karo Pihlström



onsdag 17 maj 2017

Följ med oss till Berlin



Måndag

På måndagen var det dags för avfärd till Berlin. Efter andra lektionen för dagen lämnade vi skolan för att bege oss mot flygplatsen. Flyget skulle åka kl. 17.00
På flygplatsen i Berlin väntade vår guide Harald på oss. Efter att vi tagit en buss och en spårvagn, även kallad S-bahn, befann vi oss på hotellet. Vi bodde på hotellet Hotel 4 Youth, som befann sig nästan exakt på den före detta dödsremsan. Efter att alla fått sina rum var det dags för middag. Vi gick till en indisk restaurang som låg ganska nära hotellet. Efter middagen var det dags att gå tillbaka till hotellet. Jag tror att alla var ganska trötta redan vid det laget, fastän flygresan dit bara tagit omkring två timmar.
Harald och Berlingruppen

Tisdag

Morgonmålet på tisdagen började klockan 8. Under tisdagen besökte vi the Story of Berlin, ett museum som helt enkelt berättade om Berlins historia. Vi fick en guidad rundtur i ett bombskydd/bunker (som ursprungligen varit en parkeringshall) som var byggt för en möjlig atombombsattack. Stället var helt enormt, men guiden berättade att luftreningssystemet, maten och andra nödvändigheter endast skulle ha räckt för två veckor. Dock hade bombskyddet aldrig varit i bruk (turligt nog). Efter det förflyttade vi oss upp till det “riktiga” muséet där vi bekantade oss närmare med Berlins historia.

Efter detta var det dags för lunch. Vi gick till en italiensk restaurang där de flesta åt pizza eller pasta. Efter lunchen skulle vi fortsätta till Sachsenhausen, ett före detta koncentrationsläger. Koncentrationslägret låg en tågresa (50 min) utanför staden. Vi hade två guidade turer, en på engelska för icke-tysktalande och en på tyska för dem som studerar tyska. Fastän vår visit vid Sachsenhausen var lärorik och intressant tror jag att många upplevde den som väldigt tung. Det gjorde jag i alla fall. Det är svårt att tänka sig att något så hemskt har hänt, fastän man befinner sig på exakt det ställe där sakerna hade hänt. Efter det begav vi oss tillbaka till staden. Efter en lång dag fick vi egen fritid och många delade på sig för att gå och äta middag där de ville.


Koncentrationslägret Sachsenhausen

Onsdag

På onsdag for vi till minnesstället för motståndsrörelser mot nazismen. Vi fick en guidad tur av en liten del av utställningen, och fick bland annat höra om privatpersoner, grupper av människor och religiösa samfund som på ett eller annat sätt stod emot den nazistiska regimen.

Efter besöket promenerade vi till de nordiska ländernas ambassad, där vi skulle äta lunch.
På eftermiddagen åkte vi till stadsdelen Kreutzberg, som är känd för att en stor del av befolkningen har invandrarbakgrund. Vi besökte en lågstadieskola där ca 70% av eleverna hade annan härkomst än tysk. Vi fick ställa frågor om olika problem som lärarna i skolan stöter på. Efter skolbesöket besökte vi en moské. Moskén var speciell eftersom den var stor och fin, andra moskéer i Berlin är ofta lite undangömda.  En guide berättade för oss om moskén och om islam.

Givande diskussion i lågstadieskolan i Kreuzberg

Skolgården var härlig - Malin provar trampolinen
Moské

Torsdag


Torsdag var resans första dag med riktigt bra väder, med klar himmel och sol. Efter morgonmålet åkte vi spårvagn till berlinmurens minnesställe. Där fanns stora delar av muren bevarad, och till och med en ca 40 meter lång remsa som är helt i ursprungligt skick. Vår guide berättade om muren, om människor som dött på grund av muren och om olika flyktförsök.

Efter lunchen besökte vi Tränenpalast, alltså tårpalatset. Namnet kommer från att där sågs många tårfyllda avsked. Tränenpalast var ett gränsövergångsställe vid tågstationen Friedrichstrasse. Människor som bodde i väst kunde få tillstånd att besöka öst, eftersom Östtyskland behövde pengar som ficks när västtyskar köpte varor i öst. Vi fick ett block med uppgifter att göra här, efter att vi gått igenom dem fick vi fritid.
I Tränenpalast fick vi lyssna på människors historier från tiden då Tyskland var delat

Fredag

På fredag åkte vi först till Stasi-muséet. Där hade vi en guidad rundtur. Vi fick veta mer om Östtysklands säkerhetspolis som organisation, vilka deras värderingar och handlingssätt var. Det var chockerande, och faktiskt helt ologiskt för en västerlänning med många friheter att förstå sig på ett så strikt och begränsat system. Vi hade dock en väldigt bra guide, som började turen med att förklara bakgrunden till varför detta system infördes. Man var rädd för att ideologier som nazismen skulle börja växa upp igen, rädd för nya krig och lika stor förstörelse som den som det andra världskriget hade förorsakat. Man ville inte hamna i likadan situation igen.
Att guiden redogjorde för detta hjälpte aningen, eftersom Stasi annars var så ofattbart. Varför skulle man vilja övervaka typ allt och alla? Vem vill leva ett sådant liv? Men egentligen ville de bara skydda samhället från faror.

På eftermiddagen åkte vi till das Gefängnis Hochenschönhausen. Det är ett tidigare DDR-fängelse. Här visade en före detta fånge oss runt. Hans berättelse var svår att begripa. Han var journalist, och hade gjort ett reportage om punkkulturen i Östtyskland, och tagit tio stycken kopior av reportaget. Reportaget hade inte ens publicerats någonstans. Han blev tvungen att sitta i fängelse i sju månader. Han visade oss datan som de som spionerat på honom hade samlat in till Stasi. Där stod om hans dag, minut för minut. Det stod att han åkte tunnelbana, att han somnade till en stund under resan, vaknade och steg av, med noggranna klockslag för varje händelse.

Fängelset var inte direkt mysigt. Att ha några personliga ägodelar var förbjudet och allt verkade vara förbjudet eller begränsat. Fängelset utsatte fångarna för psykiskt våld, de var till exempel tvungna att sitta hela dagar i förhör under många månaders tid, där samma frågor ställdes om och om igen. Ändå var fängelset lyxigt i jämförelse med koncentrationslägret vi besökt på måndagen. Man frågade sig bara hur lågt mänskligheten kan sjunka....


Vår guide i fängelset, tidigare fånge Gilbert Furian

Fängelset i Hochenschönhausen

Fritiden & Lördagen

Under resan hade vi också fritid varje dag efter att sista programpunkten hade tagit slut och på lördagen hela dagen. På lördagen var vissa av oss och shoppade i Mall of Berlin, KaDeWe och på shoppinggatorna i närheten och besökte Rittersport-chokladbutiken. På eftermiddagen hyrde en del av oss cyklar och for på cykeltur. Det var ganska spännande att cykla för cykelbanorna gick bredvid bilfilen, och på några ställen måste man cykla mellan filerna! Annars var det ganska lätt att cykla, för Berlin är ganska platt och det kom väldigt få uppförsbackar. Vår grupp for inte heller till alla sevärdheter när vi hade planerat program, utan vi måste på egen hand till exempel besöka Brandenburger Tor, Checkpoint Charlie och Holocaust memorial för de judar som dödades under förintelsen.



Söndag

På söndag var det dags att åka hem. Sista morgonmålet åtnjöts med god aptit, därefter packade vi och några elever tog ännu en promenad i kvarteret eftersom det var en solig söndagsmorgon. På eftermiddagen var vi redan tillbaka i Helsingfors. En vecka med givande, roliga, ibland även förkrossande, men framför allt fina gemensamma stunder hade nu nått sitt slut.
Tack till alla som medverkade i Projekt Berlin! 



Text: Sonja Eklund, Jouni Laitinen, Katja Fredriksson, Kajsa Lindström

Bilder: Ivar Vuori

onsdag 22 mars 2017

Talangfulla lärkor

Då var det dags för årets talangafton i Lärkan. En annorlunda och underhållande eftermiddag. Vi fick njuta av uppträdanden som var allt från rörande till roande. Något som var gemensamt för varje uppträdande var ett meddelande, något fint som talanginnehavarna ville säga till publiken.

Spännande...


 Publiken njuter


Lukas känslofyllda sång & spel


Skickligt banduppträdande med vacker sång


 Juryn & konventsstyrelsen delade ut priserna


Celia och ukulelen


I år var det mycket musik på talangafton, men med rymdes också bl.a. ett unikt uppträdande. Till slut fick publiken rösta på sin favorit. Årets vinnare var Celia, som spelade ukulele och sjöng vackert. Publikens favorit var matteläraren Lukas!

Dessa talangfulla lärkor kan verkligen tackas för att ha visat oss skolkamrater vad de går för!

Foto: Frida Björklund, Elisabet Wikström

måndag 20 mars 2017

Lyckad resa till CERN


Vi är nyss hemkomna från vårt äventyr. Och med vi och vårt äventyr menar vi 20 elever och två lärare som varit till Genève i Schweiz på den berömda projektresan till CERN - platsen med världens största partikelaccelerator. 
 
Resans huvudmål var att besöka CERN för att ta reda på vad det är som man undersöker där. Vi fick höra om hur man försöker ta reda på vad som hände under de första bråkdels sekunderna i vårt universum, om partikelkollisioner med massiva energimängder och om hur produktionen av antimateria går till. Ja, och mycket mer! 
 
Vi besökte också Röda korsets huvudkontor och FN:s (andra) huvudkontor.  De här platserna var värda varje sekund att besöka!

Resan var inte någon vanlig semesterresa, utan vi hade långa men intressanta dagar. Några av höjdpunkterna under resan var också de gemensamma middagarna där vi umgicks med varandra och faktiskt lärde känna varandra bättre. Vi fick också höra många skämt och livsråd från våra lärare. Det var roligt att se hur gruppandan utvecklades under den resans gång och hur mycket ny fysik vi lärde oss. Vi vill tacka Jonas och Åke och och förstås alla medresenärer för en super rolig ”once in a life time" resa.  




Text: Henrika Mohn och Veikko Luukkonen

Bild: Veikko Luukkonen

lördag 18 februari 2017

Gammeldansen 2017

Då abina lämnat skolan på lastbilsflak på torsdagen gällde det för tvåorna att städa efter dem och dekorera festsalen. Varför? Gammeldansen var nästa dag!

Danserna hade man lärt sig fint med motivation och samarbete. Det blev extra fint på De Gamlas Dag då alla var i sina klänningar och frackar! Alla flickor hade valt en klänning som hade en modell och färg som passade just den flickan.

Alla kändes vara lite nervösa inför båda danserna men det gick ändå riktigt bra! Föräldrarna och annan familj var glada då de blev frågade till vals. När vi fick dansen för föräldrarna färdigt var alla mycket glada och hade en massiv gruppkram efter elevdansen vilket var mycket lyckad.

Från gammeldansen fortsatte största delen av dansarna till efterfesten vilken hälldes i Teknologiföreningens lokaler. Där fick vi serverad trerätters middag och dansade senare.







Foto: Karo Pihlström

onsdag 1 februari 2017

Forskarkursen 2016

Text och bild: Markus Henttonen, Julius Hagelstam och Dennis Svartbäck.



Efter dimissionen i början av juni började sommarlovet för så gott som alla Lärkor, men för fyra började forskarkursen som ordnas vid Helsingfors universitets kemiska fakultet. Kursen ordnas som ett samarbetsprojekt mellan de svenskspråkiga gymnasierna i Helsingfors och denna gång hade kursen sammanlagt åtta deltagare. Fyra elever deltog från Lärkan och Tölö gymnasium och deltagare från Brändö saknades detta år. I kursen deltar man i ett autentiskt forskningsprojekt och utför mätningar samt för statistik över dem. I likhet med motsvarande kurs för två år sedan, arbetade vi med det långvariga liposomprojektet, som handlar om hur cellmembran samverkar med olika föreningar. Den delen vi deltog i handlade om hur antioxidanter diffunderar in i cellmembran, som simuleras av natriumdodecylsulfatmiceller (små droppar av ämnet som gör fetter vattenlösliga i schampo).

Då man skulle anmäla sitt intresse visste vi inte riktigt vad vi skulle vänta oss och inte heller blev vi klokare av att få veta att kursen handlar om ”micellär elektrokinetisk kapillärkromatografi”. I e-postmeddelandet bifogades också artikeln “A brief introduction to capillary electrophoresis”, som beskriver funktionsprincipen för kapillärelektrofores. Efter att vi noggrant läst igenom nio av artikelns fjorton sidor hade vi fortfarande ingen aning om vad kursen egentligen handlar om. Efter att ha träffat handledarna och en lektion med projektledaren började allting dock klarna.


Teori


En schematisk bild på en kapillärelektrofores


En kapillärelektrofores är en apparat som används för att i en kapillär separera ämnen utgående från deras elektriska laddning. Kapillären innehåller en buffertlösning och finns i ett starkt elfält mellan två inerta platinaelektroder. Elfältet får tillsammans med kapillärens väggar vätskan i kapillären att röra sig mot den negativa polen. Denna vätskerörelse kallas för elektroosmotiskt flöde (EOF). Det elektroosmotiska flödet kan användas för att separera ämnen enligt storlek och laddning. Elektriskt neutrala ämnen rör sig med det elektroosmotiska flödet medan positiva ämnen rör sig snabbare och negativa långsammare än det elektroosmotiska flödet. För att markera det elektroosmotiska flödet används den elektriskt neutrala föreningen tiourea. Tiourea är urea där syre ersatts av svavel.


Olika laddade partiklars relativa rörelsehastighet i kapillären

Storleken påverkar rörelsehastigheten i mindre grad än laddningen, det vill säga att stora molekyler rör sig långsammare än små. För att separera neutrala föreningar från det elektroosmotiska flödet används miceller av ett ämne med en hydrofil och en hydrofob ända. Micellerna bildas då de hydrofoba ändorna av den micellbildande molekylen klumpar ihop sig och bildar en droppe. De hydrofila ändorna som pekar utåt gör micellen vattenlöslig. Då ett elektriskt neutralt ämne löser sig i de negativt laddade micellerna kan det separeras från tiourea och detekteras skilt.


En mindre schematisk bild på en kapillärelektrofores


Då ämnen separeras med hjälp av kapillärelektrofores löses de upp i en buffertlösning. Lösningen förs sedan över till en liten vial med en volym på ungefär 1 ml, vilken i sin tur placerades i apparaten. Bufferten var fosfatbaserad och hade likartade kemiska egenskaper som människoblod. Då en mätning utförs upptar elektroforesapparaten en liten mängd av sampellösningen i den buffertfyllda kapillären och mäter tiden det tar för ämnet att nå UV-spektrometern. Detta upprepades fem gånger per sampel och en körning med 4-6 olika lösningar kräver ungefär en och en halv timme. Med hjälp av tiden det tar för det elektroosmotiska flödet och provet att nå detektorn bestämdes den effektiva elektroosmotiska mobiliteten för ämnet som analyseras. Resultaten av den effektiva elektroosmotiska mobiliteten används i ett senare skede av forskningen.


En vecka på universitetet


Vår vecka på universitetet började med en kort presentation av kapillärelektrofores och utrustningen vi skulle arbeta med. Efter presentationen skulle vi bekanta oss med hur förändringar av olika parametrar, som till exempel separationsspänning, påverkar mätresultatet. Efter att vi vant oss med apparaten och dess inställningar fick vi av handledarna i uppgift att ta reda på vilka tre av de fem antioxidanter vi undersökt en oidentifierad lösning innehåller. Genom vanlig kapillärelektrofores lyckades vi ta reda på att lösningen innehåller åtminstone ett elektriskt neutralt och ett negativt laddat ämne.

Efter den första dagens introduktion började vi med de egentliga mätningarna. Då utförde vi två körningar om dagen och dokumenterade våra resultat. De två sista dagarna analyserades neutrala föreningar som var upplösta i miceller. En stor del av tiden på universitetet gick ut på att vänta på resultat, eftersom körningarna i likhet med de flesta andra forskningssammanhang dröjer länge. En del av väntetiden fick vi helt enkelt underhålla oss själva, men våra handledare hade också planerat en del program för oss. Oftast var detta ”rapportskrivande”, men ibland gjorde vi också något annat, som att spela schack på gården till fakulteten för fysik. Vi fick också höra om den forskning som utförs vid den kemiska fakulteten i form av korta presentationer.

I kursen ingick också sammanställandet av en laborationsrapport. Den inkluderar uppgifter om utrustningen vi använde, om forskningen vi gjorde, om resultaten vi kom fram till samt en sammanfattning av teorin. För den intresserade finns rapporterna bifogade i slutet av detta inlägg. Det gör inget fastän man inte förstår dem eftersom kapillärelektrofores egentligen hör till magisterskedet av studier i analytisk kemi. De torde öppna sig för dem som läst alla gymnasiekurser i de naturvetenskapliga ämnena.

I slutet av kursen tillverkade vi sorbet genom att blanda bärkräm och vispade ägg och sedan tillsätta i flytande kväve (-196°C). Vi kan rekommendera det oberoende hur intresserad man är av naturvetenskaper. Resultatet samt Julius åsikt om smaken syns på bilden nedan.



Naturvetare använder flytande kväve också utanför seriösa experiment




Julius och sorbet



Länkar till rapporter för den intresserade

Markus: https://drive.google.com/file/d/0B2qGbPAP1t2scVZPai1HOUxRalU/view?usp=sharing

Julius, Dennis: https://drive.google.com/open?id=1WYYaJnGVTas56n4wNEI8UcrPN5fmHOKKTNGLz-dJ7gU


(öppna i Word för korrekt layout)