måndag 26 maj 2014

Stafettkarneval 2014

Så var det karnevaldags igen! I år erövrade Lärkan Olympiastadion med fem lag. Flickorna visade sin aktivitet i den glödande hettan genom att delta i 4 x 100m, gatustafett, svensk stafett samt masstafett, medan pojkarna var med i svenska stafetten och gatustafetten.

Förutom kampen mot de andra lagen var lördagen också en kamp mot vätskebrist och solsting. Med ca 30 °C temperatur och få skuggiga platser i stadionomgivningen var det ingen lätt uppgift att hålla vätskebalansen i skick hur mycket gratisdrycker det än delades ut i de olika stånden på parkeringsplatsen. Läktaren var lika högljudd som alltid och gav en riktig adrenalinkick genast då man klev ut ur tunneln och in på stadion.

Dagens saldo blev en del hyfsade åttonde platser med flickornas bronsmedalj i massen som fin avslutning på dagen.
När man sedan kom hem på kvällen fick man tanka vatten i mängder och slå sig ner framför tv:n och njuta av en välspelad semifinal av Finland i ishockey-VM. Ingen dålig dag om jag får uttrycka min åsikt om saken.

måndag 19 maj 2014

Student från Lärkan skrev nio laudatur

Om knappt två veckor firar vi våra nybakade studenter. En av dem firas redan nu i massmedia då han uppnådde ett alldeles utomordentligt resultat i skrivningarna, nio laudatur och ett eximia. Bland annat här och här kan du läsa om Jakke Neiros prestationer. Stort grattis till dig, Jakke!

Resultaten kom till skolan i fredags och det var med blandade känslor jag träffade flera av de blivande studenterna. Vissa var strålande glada; en ynka poäng över en avgörande poänggräns eller ett resultat som överträffade förväntningarna. Andra var mindre glada. Mest led lärarhjärtat med dem som i flera ämnen låg precis under den där poänggränsen.

Oavsett den där första känslan i fredags så hoppas och tror jag att alla våra studenter är stolta och glada när vi ses nästa lördag. Det borde ni vara! Bra jobbat! Vi är stolta över er alla!

Flyktingläger i Kongo

Idag kom den forna lärkan Lasse Karlsson till skolan och höll föredrag om sin tid på flyktingläger i Kongo. Han berättade om hur det fungerar, under vilka grymma förhållanden människor lever, om sina egna erfarenheter och kulturkrockar. Han fick oss att inse att även vi kan dra ett strå till stacken och att all hjälp behövs. Än en gång betonades också värdet av relationer människor emellan på ett globalt plan. En fantastisk och lyckad föreläsning, applåderna tog aldrig slut. Alla kom ut ur auditoriet med fräscha synvinklar, nya tankar och betydligt mer insatta än tidigare.






Tack så mycket Lasse!






onsdag 14 maj 2014

Magnusgalan '14

Så var det dags igen för den årliga Magnusgalan, då MoK-eleverna och skolans övriga filmtalanger får visa upp sina alster.

Lärkans egen Oscarsgala, fast som vi alla vet lite bättre och finare än den riktiga. Ja, evenemanget är riktigt på professionell nivå, för vad gör inte pricken på i:et om röda mattan, pommac och två stiliga och roliga konferencierer.

Årets publikfavorit var Déjà vu, men många andra fina filmer fick också pris av juryn i de olika kategorierna. I år var utbudet större än förra året, samt variationen; det var inte bara rörliga bilder som visades. För övrigt fick publiken ta del av allt från skräck och drama till komedi, action och ja… Allt möjligt intressant. Ibland är det svårt att kategorisera filmer och då helt onödigt att placera in dem i boxar när de svävar någonstans ovanför, under och mellan de olika filmgenrerna.

Spännande, underhållande och intressant var det i alla fall. Så tack till alla som gjorde Magnusgalan 2014 möjlig!












Poetry slam


Idag efter skolan samlades några modersmålsgrupper och även några andra intresserade elever nere i auditoriet för ett poetry slam. Det gick ut på att vi tidigare i grupper skrivit dikter och nu skulle de läsas upp och bedömas av en jury. Juryn bestod av en representant från radio X3M, en före detta Lärka och vår egen rektor Magnus. Ett kul och lite annorlunda program.















En del dikter liknade inte någon av de andra, till exempel den här gruppens dikt på alviska






Juryn tyckte att Joonas var modig som ställde sig upp ensam och läste sin grupps dikt, han belönades med en tredje plats






En annan utstickande dikt var den här gruppens dikt "Ja"






Juryn



Mette

måndag 12 maj 2014

Känslan efter Belfast


The Troubles eller konflikten på Nordirland är kriget mellan protestanter och katoliker. Den största frågan inom konflikten är ”Vems är landet?”. Katolikerna som ursprungligen kördes söderut av protestanterna anser att de har rätt till ett förenat Irland medan de protestanter som planterades där av Storbritannien anser att det är deras land. Detta skedde för 400 år sedan och sedan dess har diskriminering av katoliker pågått och ett ömsesidigt ogillande har varit uppenbart. 

För femtio år sedan började kravaller bryta ut. Dessa terrordåd, bilbomber och civila mord samt dråp var närapå vardagsmat. Många dog och ännu fler förlorade syskon, föräldrar och vänner. En stor del av de som begick brott och mord har aldrig blivit dömda. Man vet inte vilka de är, därför kan en främling på gatan vara din dotters eller sons mördare. 

Kravallerna fick sitt slut år 1998 i och med ett fredsavtal och våldsamheterna har minskat enormt. Nu pågår och väntar en långvarig fredsprocess. Men än idag lever grälet kvar och stämningen mellan de två parterna är minst sagt spänd.
 
En dag åkte vi på så kallade ”Black Taxi Mural Tours”.Vi körde runt i Belfast på både katolska och protestantiska områden och kollade på väggmålningar och deras budskap. Taxichaufförerna berättade historier om tiden då the Troubles var som värst. De berättade om kriget och antydde indirekt att de var inblandade i än det ena än det andra. En kommentar som fortfarande ringer kvar i mina öron var när någon i gruppen frågade en av chaufförerna om han någonsin varit inblandad i en bombning. Svaret blev ”Everyone has thrown a stone of anger, I can't tell you more than that”. Vid den kommentaren fick jag faktiskt känslan av att det vi lyssnat på under föreläsningar faktiskt är äkta. Det har faktiskt hänt. 

Jag är medveten om att taxichaufförerna representerade en viss typ av människor och att de spelade sina roller bra. Men vissa av dem hade faktiskt varit med på riktigt. En annan pratade om varför det är så otroligt viktigt att få fred mellan de två parterna. Han berättade om familjemedlemmar som gått förlorade och sorgen efter dem.”I did it so my children wouldn't have to” var hans orsak till handlingarna. Här tänker katoliker och protestanter i samma banor och det är då den sorgliga sanningen om att den enes terrorist är den andres hjälte kommer fram. 
 
Då jag som utomstående träffade lokala tog det cirka gurka en halvminuts diskussion eller iakttagelse av personen jag nyss träffat före jag kunde gruppera den som antingen katolik eller protestant. Det kom fram genom utseende, området man befann sej i, språket och talet. Ändå hade jag nästan alltid en liten obehaglig känsla av att säga en mungroda som lätt skulle såra eller reta upp någon. 

Detta hände när vi började snacka med några lokala. Jag var inte helt hundra på om det bara fanns katoliker i gruppen och bestämde mej för att prata politiskt korrekt för att säkert vara på den torra sidan då de frågade oss om vi bara varit i Belfast eller om vi besökte någon annan stad. ”We actually went to Derry/Londonderry today” sade jag. En liten tystnad uppstod och jag hann redan bli lite småängslig. Så brast skaran irländare ut i en liten skrattatack som om jag just skulle ha sagt det dummaste i världen. ”Did you just say Londonderry?”, ”It's called Derry”, ”Oh you Finns are just unbeliveable”, ”What are you like a Protestant?” fnissade de ur sej mitt i skrattet. Jahapp, tänkte jag och knep igen om att jag faktiskt är inskriven som lutheran. Det här gänget var stenhårda, irländska katoliker. I den stunden var jag otroligt glad över att jag kunde framstå som en småkorkad finska, för om jag hade varit en lokal protestant skulle man definitivt inte skratta åt mej och kommentarerna skulle ha haft en betydligt mer hotfull ton.

Resan har gett mej svar på många av mina frågor. Och den har väckt ännu fler. Den mest centrala frågan för mej var ”Hur kan just jag hjälpa fredsprocessen en bit på vägen?” eller ”Hur kan jag få den att gå fortare?”. Under en av föreläsningarna fick vi svar på den här frågan. Vi, en grupp elever, kom till Belfast. Våra föräldrar har vågat skicka det käraste de har hit. För tjugo år sedan skulle det aldrig ha hänt, idén hade varit alldeles befängd. Men vi kom dit, vi träffade lokala och kunde visa att vi vågar vara där. Det ger dem en viss bekräftelse på att det värsta är över. Andra kan nu komma för att lära sig av dem. Och trots ett ärrat och traumatiserat förflutet finns det hopp om en bättre framtid och en bekräftelse om att historien inte behöver upprepa sig.

söndag 11 maj 2014

A lovely (but also rainy) trip to Derry/Londonderry

Today we took a bus to Derry/Londonderry. The trip took about two hours. When we arrived, we had a tour of the city. The guy, who had the tour with us was really good and he told about his own experiences of the Troubles. He emphized a lot the importance of dialogue so that the peace could be maintained. Personally, I thought that this was one of the best parts of the whole trip. Even if it was raining really bad, I thought it didn't ruin it.
After the tour we had a few hours to do some shopping. We left so that Miranda and I were in time back home to watch the Eurovision Song Contest. We thought the winner was a huge drama queen, but he was a man dressed as a woman so maybe he was entitled to be like that.
It's going to be sad to leave this great place tomorrow :(

lördag 10 maj 2014

En förskräcklig massa regn

Jag personligen anser mig ha sett ordentliga ösregn, men regnet i den nordirländska staden Derry/Londonderry idag var något exeptionellt. Det hade bildats en riktig fors nerför gatan, en strid djup fors, och inte en sko var torr då vår guidade tur var över. 
Men det var ändå väl värt det, för guidningen var förmodligen den bästa vi upplevt under resan. Guiden var en äldre man, som var mycket stolt över sin "beautiful little city", och berättade både personligt och rörande om stadens historia och sina egna upplevelser. 
Under eftermiddagen var vi på fri fot i Derry/Londonderry, så vi använde tiden till att inta vår första varma lunch under resan, på den autentiska restaurangen McDonalds. Resten av eftermiddagen använde vi till att gå i butiker, och sedan satt vi ytterligare två timmar i buss för att komma tillbaka till Belfast. 
En lyckad men fuktig sista utfärdsdag på en lyckad men fuktig resa.

fredag 9 maj 2014

Realising the seriousness of the Troubles

Today we began the day with going to the Titanic museum. The building was only three years old so it was brand new, but I thought the exhibition was really interesting and well done. I found it really exciting that next to the museum was the Titanic Studios were they e.g. the TV-series Game of Thrones.

After that we walked to the Crumlin Road Gaol. I thought it was a really scary place, especially the place were they use to hang people.
Finally, we had the black taxi tour. We saw murals and the peace walls. In a way I thought it was the first time on this whole trip when we saw the real conflict that still exist, but of course not in the same seriousness as it did during the Troubles. I think I finally start to understand how serious of a thing the Troubles were.

Skepp, cyklar och katastrofal trafik

Titanic museet i Belfast öppnade för tre år sedan, men bortsett från den moderna teknologin känns det som om det hade kunnat vara där för alltid. En myckeet imponerande byggnad, med än mer imponerande utställningar. Allt från traditionella informationsskyltar, och små filmsnuttar, till en åktur över byggnadsområdet för Titanic gjorde det till något mer än vanliga museer. 
Eftersom vi är en så hurtig grupp valde vi att promenera till Crumlin Road Gaol, ett numera nerlaggt fängelse. Där blev vi guidade av en ung man som glatt berättade spökhistorier och scheman för avrättningar, och även om det var intressant var det också rätt tungt att lyssna på. 
Något som är typiskt för Belfast är de många graffitimålningarna, och vi fick en guidad åktur i black taxis, där chaufförerna berättade om sina egna upplevelser av The Troubles. 
På grund av cykelloppet Giro d'Italia ("it's like tour de France, but not tour de France") är all busstrafik åt skogen, så för tillfället väntar vi på att bussarna ska börja bete sig normalt så att vi kan ta oss hem. 

Tre allt för långa sessioner

Dagen inleddes med en föreläsning om irländsk litteratur och film. Och den inledningen varade från 10 till 15.30... Intressant ämne och passionerad föreläsare, men det var ändå svårt att behålla fokus hela tiden. Efter detta var det en väldigt entusiastisk dam som skulle lära oss irländsk dans. Allting bra så långt, bortsett från att dansandet skedde i ett litet mötesrum vars luftkonditionering inte på långa vägar var tillräcklig för hoppande och skuttande över golvet.
Dock var både föreläsningen och dansen intressanta upplevelser, och det var skönt med en dag då all aktivitet skedde på samma ställe. 
Efter detta tillbringade vi kvällen med shopping, eftersom torsdagar av någon anledning är de dagar då butikerna är öppna till kl. 21. 
Inga problem så långt och då vi gått oss trötta skulle vi hem. Istället för att ta den buss vi visste var vi skulle stiga av, beslöt vi oss för att ta en tidigare och chansa på att vi skulle hitta hem. Dåligt beslut. 
Först missade vi vår hållplats, men det var inte allt för långt att gå tillbaka till rondellen där vi borde ha stigit av. Men sedan fanns det tre olika vägar att välja mellan, och slutresultatet blev kommentaren "det finns bara en väg kvar, det måste vara den". Vi lyckades alltså välja fel väg två gånger och dessutom gå en ansenlig bit på den första, innan vi till slut hittade rätt. Men vi fick en fin promenad i det irländska landskapet och man uppskattar de irländska toaletterna mycket mer efter att ha undrat om man någonsin får se en igen. 




Zzzzz...get up and dance!

We started today with a lecture about Irish literature and film. The whole thing took approximately 5 h. The subject matter was interesting, but the lecture in all was very tiring. 
After the lecture we had Irish dancing. It was fun for the 5 first minutes, but then it became unconfortable because it was so warm in the room we danced.
Finally, we did some shopping before Miranda and I headed back home. The home trip didn't go as expected since we took another kind of buss we hadn't taken before. We ended up lost and walked around 40 minutes before we found our way back home. But all's well that ends well.

torsdag 8 maj 2014

Gospelkonsert i Lärkan

Lektionen efter lunch började idag på ett lite annorlunda sätt när festsalen blev gospelsal. 

Musiklinjen vid Fria kristliga folkhögskolan i Vasa bjöd på en svängig gospelkonsert med många olika element. Vi fick bland annat ta del av rytmer framförda med sopborstar. 

Varför musikerna gömmer sig på golvet här? För att de spelar på sina telefoner. 

onsdag 7 maj 2014

A day of politics and history

Today we continued our lecture with Scott Boldt about Northern Irish history, which began yesterday. It was in all very interesting. A guy called Zach played during the lecture some songs that had to do with the theme we were discussing. I found his voice really beautiful. 
Later on we went to Stormont. We had a tour there and discussed the politics in Northern Ireland. Everyone had interesting points of view and suggestions to what they should do here so that the relations between the loyalists and republicans would improve.
Rest of the day we had some spare time and I, Miranda and Kia went shopping.

Vitt bröd, chips och politik

Vi fick nästan en sovmorgon i och med att dagens program började först 9.30. Det var mer irländsk historia som gällde, och nu var det mer inriktat på The Troubles. Hur intressant kan det vara? Väldigt intressant, speciellt då vår föreläsare blev riktigt filosofisk och började tala om förlåtelse och hur viktigt det är.
Vitt bröd och chips till lunch låter ju bra i teorin, men redan efter tre dagar börjar man tycka att skolmaten i Finland inte är så dålig när allt kommer omkring. Hursomhelst går det bra att skapa vackra konstverk av resterna, och det är Kia som står bakom detta mästerverk. 
Efter lunch begav vi oss till Stormont, Nordirlands parlamentshus, för ytterligare information om politiken här. Det visade sig att röstning om lagar går till så att de som är för skriker "aye" och de som är emot skriker "no" och så bedömer talmannen vilka som skrikit högst. Visserligen räknar de röster om det är oklart, men det låter ändå som ett synnerligen mystiskt system. 

Hela Belfast är intäckt i små rosa flaggor, rosamålade cyklar, och åker man utanför staden kommer man att se rosafärgade får, allt detta på grund av ett stort italienskt cykellopp som inleds imorgon och avslutas på lördag. 
Vi för vår del hoppas mest att busstrafiken inte blir alltför tilltrasslad i och med att bussarna inte är alltför trogna sina tidtabeller i vanliga fall heller.  
Eftersom det inte finns antika irländska bollsporter inplanerade ikväll har vi tänkt ta en titt på shoppingmöjligheterna i Belfast. Och så ska vi äntligen gå och köpa skittles. 

Strange guides and a lot of rain

We started today with me finally getting my Starbucks frappucino. The sun was shining even literally!
After that we had a tour around the city of Belfast. Our tour guide was a nice old man with bad jokes. Later on we had a tour inside the City Hall. The bulding was nice and fancy. Some of us felt like royals, having the chance of wearing robes worth £3000. 
Then we had some dinner back at our host families. The day ended with us going downtown where from we took a taxi to see gaelic football and hurling. It was interesting to see but it started to rain cats and dogs, which ruined it a bit. Oh well, we are back home in our warm beds and soon we will be dry. I just hope it won't rain as much tomorrow
as it did today!

A wee bit of rain and history

Efter två olika guidade turer, en lektion i allmän irländsk historia och en dryg timme tittande på de traditionella sporterna hurling och gaelisk fotboll (delvis i totalt ösregn) känner man sig rätt mosig.
Den första guiden berättade glatt både dåliga och ännu sämre skämt, varav paradvitsen var "and this is were you're finnish(ed)". 
Han visade oss bland annat en vacker tidskapsel med det fantasifulla namnet The Big Fish. 
Dessutom rekommenderade han att vi skulle göra ett besök i Victoria's Malls översta våning där man har en fantastisk utsikt över staden. Viktigt var också att vi skulle be guiden där, Gerry, peka ut viktiga byggnader för oss. 
Så under lunchpausen tog vi oss upp dit, och hittade Gerry, som glatt pekade ut de viktigaste byggnaderna. Och dessuom tyckte han att vi skulle skaffa t-skjortor  med en bild av Titanic och texten "built by the Irish, sunk by the English". 
Kvällens bollspel var intressanta att bevittna, men både en och annan kände sig lite skruttiga i regnet, och nu känns det bra att dricka en kopp te "hemma" i soffan. 
Åh, och imorse fick Crista sin efterlängtade Starbuck's, så just då sken solen både bildligt och bokstavligt talat (även om det senare var väldigt tillfälligt).

tisdag 6 maj 2014

Får får får? Nej, tacka får lamm!


"Vi träffas 7.45 framför Queen's University, och se till att vara i tid."
07.51 befann sig 20 elever och 0 lärare vid portarna, och då Anna och Benny dök upp en stund senare var det allmän applåd som gällde.
Så packade vi in oss i en liten buss och åkte iväg mot the Giant's Causaway, ett fullkomligt osannolikt ställe! Marken består av sexkantiga stenar, alla jämnformade och jämnstora, och det kändes som om universum hade beslutat sig för att spela Jorden ett spratt. 
Efter mera bussresa kom vi fram till stället där vi skulle få gå över en mycket omtalad hängbro, och för somliga var det ett äventyr medan andra tyckte att den var aningen fjuttig. På andra sidan bron fanns dock en liten ö med allt annat än fjuttiga klippor, och eftersom vi är unga bara en gång var det några stycken som tyckte att det var en bra idé att klättra på mer svårframkomliga ställen. Dagens adrenalinbehov tillfredsställt!
Förutom höga höjder och en hel del regn har vi dessutom sett en massa får. Några av dem var målade rosa. Om fåren besluter sig för att ta över Irland kommer de inte att ha några som helst problem. 
Och Crista har fortfarande inte fått något Starbuck's kaffe. 

söndag 4 maj 2014

Lyckliga lärkor i Belfast

Till skillnad från EYP-resenärernas väskor klarade våra flygbytet galant, och med hitresans största missöde varande att terminal 1 på Heathrows flygplats inte har en Starbuck's är vi lyckligt anlända i Belfast.


Eftersom jag och Crista är aktiva resenärer har vi hunnit med ett besök på St. George's Market, samt grocey shopping med vår värdfamilj. För tillfället hoppas vi att våra medresenärer har haft en lika lyckad första eftermiddag i Belfast som vi!




"Please, do not touch mr Fox"


fredag 2 maj 2014

Vappenspexet




























































Tack supermycket Vivi för att du gjorde det här möjligt





Mette