söndag 21 december 2014

Glad korvlucia!

Det är ett tag sedan luciadagen, den firades fredagen före i skolan. Och traditionsenligt var det ju ingen vacker tjej som trädde fram i auditoriet, i stället var det snygga killar klädda i lakan och längst fram gick Lassi och bar korven stolt på huvudet. Själv stod jag tillsammans med mina klasskarater från ABI-klassen bakom och sjöng. Det är kanske inte den finaste saken som händer men det är i varje fall väldigt roligt och en tradition jag i alla fall gillar väldigt mycket.





Mette
Bild: Niklas Pajunen

Pjäsen

Det var någon gång i maj som jag började fundera över handlingar. Det var i juli som modda-Amanda och jag utbytte några tankar. I augusti var vi redan några stycken som började planera. I september samlades en manusgrupp och som började skriva. I oktober började äntligen repetitionerna. Vi fick våra roller och projektet drog igång på allvar. Vi var ett stort gäng och i slutändan trots några avhopp och frånfall så var vi dryga 40 elever som skulle delta. 40 är väldigt, väldigt många då det är tidtabeller som ska stämma överens. Det slutade med att den enda gången alla var på plats för att dra igenom föreställningen innan julfesten var på genrepet kvällen innan den stora premiären och finalen ägde rum.

Det har varit mycket jobb. Det har det. Hårt, tröttsamt men samtidigt så otroligt roligt. Alldeles fantastiskt och givande. Otaliga eftermiddagar har vi stannat kvar och väntat ut någon timme på att våra egna scener ska repeteras. Men ingen har gnällt, surat eller himlat med ögonen. Det här är något vi alla ville göra. Vi visste alla om att vår publik skulle vara lite på 400 människor, vi visste om att vi bara får en chans på oss och att det måste lyckas just den gången och vi visste om vad det betydde för våra motspelare och varandra att göra bra ifrån oss. Vi gav allt och vi hade roligt. Och i efterhand känns det, för mej, som om vi tillsammans som helhet lyckades.

Känslan när det tystnade i salen och den inledande sången började är obeskrivbar. Nervositeten var enorm, magpirret rejält. Och innan jag visste ordet av skulle jag ut på scen och börja leverera. Sedan gick det som känns som 3 sekunder men i verkligheten 55 minuter och plötsligt var vi klara. Bara så där. Applåderna vällde över oss. Och som i en blinkning var en hel hösts arbete avklarat.

Nu är det över. Stressen har släppt och saknaden har tagit över. Känslorna är tudelade. Jag är glad för att så många överträffade sej själva och för att det känns som om jag själv höll måttet. Men jag är abiturient och det här var min tredje och sista gång, det i sej är något väldigt konstigt. Jag saknar, sörjer och letar fel. Skådespelet fick bara en chans. Det som gick lite sisådär kommer alltid ha gått lite sisådär. Jag kommer aldrig få en chans att göra om och göra rätt. Jag kommer inte kunna lägga till de där två sekunderna av viktig tystnad, jag kommer inte kunna lägga till den där blicken jag borde ha gett publiken i just det ena specifika ögonblicket och jag kan inte gå tillbaka och artikulera mera.

När man jobbar så nära inpå varandra som vi skådespelar och musiker gjort så blir det automatiskt en stark sammanhållning. Det är så många människor man aldrig skulle ha lärt känna om inte just via teatern. Så osannolika vänskapsband. Och där växer det fram en annan saknad. Människorna man umgåtts med i flera veckor. Det team som blivit så nära ska plötsligt bara sluta ses på en daglig basis. Vi kommer inte spela tillsammans mer.

Det fanns en massa visioner. Det blev inte riktigt någon av dem. Men det blev minst lika bra om inte bättre. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är nöjd. Jag gjorde ju trots allt mitt bästa. Det vet jag att vi alla gjorde. Nu är det paus. Nu får vi känna den där tomheten och saknaden. En stund. Innan det är dags för nästa projekt.

Vivi Lindberg

fotograf: Natalie Keltto 


fredag 19 december 2014

Lärkans julfest 2014

Nu har alla lärkor efterlängtat och välförtjänt jullov. Höstterminen avslutades idag med julfest.

Skolans julfester börjar alltid med Giv mig ej glans. Förutom våra studerande och våra lärare var också en del föräldrar, främst föräldrar till studerande i årskurs ett, på plats för att fira julfest.

Camilla höll en betraktelse och talade om tro, hopp och kärlek och om hur vi får tro att livet bär och att vi klarar det vi behöver klara av så länge vi gör det tillsammans.


Emilia Roos sjöng Manhattan.


Luciatåget från årskurs tre i Haga lågstadieskola besökte traditionsenligt julfesten och bjöd på den "riktiga" luciastämning som vårt eget korvluciatåg aldrig får till.


Julevangeliet blir alltid läst på alla de språk som talas i vår skola. I år fick höra verser ur Lukasevangliet på bland annat arabiska, polska, koreanska, japanska, teckenspråk och kinesiska. På bilden läser Oskar Murto julevangeliet i sin helhet på svenska.

Sist ut på julfesten är julskådespelet. I år bjöd julskådespelarna på en egen version av den svenska julfilmen Tomten är far till alla barnen.


Jag tror att det finns fyrahundra olika höstterminer i bagaget när vi som skola nu går in för jullov. Någon har haft sitt livs höst. Någon annan är trött, på gränsen till utmattad. De flesta av oss antagligen något däremellan. Hur hösten än varit så tror jag att de flesta av oss ser fram emot två och en halv vecka lov. Vila, njut, ät gott och ha riktigt roligt med vänner och familj. Samla krafter inför våren. Och modersmålsläraren hälsar att du förstås ska läsa en bok eller två också. Eller fem.

Ha en riktigt god jul! Vi ses igen i januari!

Bild: Jesper Pettersson (bild 1-2, 5-8) och Frans Cederlöf (bild 3-4)

onsdag 17 december 2014

Ett år som utbytesstuderande lärka

Åtta lärkor har nyligen sett världen som utbytesstuderande och har kommit tillbaka hem med spännande erfarenheter i bagaget. Idag fick skolan ta del av deras utbytesår.


Patrik, Sanya, Erik, Sonja, Charlotta, Thomas, Aurora och Ines bjöd på glimtar från deras utbytesperioder i olika delar av vår värld.


Med mycket humor och värme presenterade våra hemkomna utbytesstuderande deras erfarenheter av en vardag i ett helt annat land. Patu var i USA under sitt utbytesår.

Erik tillbringade sitt år i staden Lille i norra Frankrike. I hans skola hade de påkostade temaskolfotografieringar och ni kan säkert gissa vilket tema som gällde den här gången. Enligt Erik var det till en början rätt svårt att klara sig på skolfranskan, men han blev snabbt van.

Sanya var utbytesstuderande i Uruguay och pratade om de många stora skillnader som finns mellan den finländska och den uruguayska kulturen. Hennes smärtsamma skildring av att bli utsparkad av sin första värdfamilj gjorde stort intryck.


Sonja fick under ett år prova på livet i Sydkorea. Hon berättade om skoldagar som pågick mellan halv åtta på morgonen och tio på kvällen, om utseendehets som leder till att många väljer att skönhetsopera sig och om sällskapslekar som åtminstone för det ovana örat lät både våldsamma och märkliga.


Thomas talade mycket om de relationer han bär med sig efter utbytestiden i USA. Om en värdfamilj som det var svårt att ta farväl av och om en god vän som kommer på besök till Finland under jullovet. Och om rykten som började gå om Thomas. Visste ni att han har tre fruar här hemma och att hans pappa är en stor ledare i det kommunistiska Finland? Nej, det visste inte vi heller. Och inte Thomas själv heller.


De har sett flera olika länder. De bär med sig väldigt olika erfarenheter. Men en sak förenar våra utbytesstuderande; de rekommenderar att alla som är ens lite intresserade av ett utbytesår tar chansen och åker iväg. Deras glädje gick inte att ta miste på och att de har fått vara med om något helt unikt var uppenbart för alla oss som fick lyssna på dem idag.

Bild: Jesper Pettersson

torsdag 11 december 2014

Abi-café med jultema


När man får köpa glögg, jultårtor och dekorerade pepparkakor i skolans abi-café vet man att jullovet närmar sig. Underbart!

onsdag 10 december 2014

Självständighetsfest och studentdimission

 På fredagen firade vi i Lärkan vårt lands 97:e födelsedag och att tio stycken lyckliga fick klä sig i studentmössa.  Det var en stämningsfull fest med allt från intressanta tal till jättefina uppträdanden.
Under den händelserika festen lästes traditionsenligt krigsveteranernas budkavle upp och överräcktes till nästa års uppläsare, Magnus fick motta en rektorskedja och kämpepokalen delades ut och gick i år till Joonas Tolonen. Det var mycket som rymdes med på programmet före det blev dags för själva dimissionen och stipendieutdelning.
 Under finlandiahymnen, som framfördes av ett gäng välsjungande lärkor, var jag nog inte den enda (hoppas jag) som diskret försökte blinka bort lite skräp ur ögat. "Lärkan chicks" som sjöng Ted Gärdestad och Ina som uppträdde med Majnatt på piano lämnade inte heller den här abiturienten helt oberörd.
 Jag trodde nästan att det blivit vår och varmt utanför då vi sjöng "sjungom studentens lyckliga dag...". Nästan.
Text: Louise Enckell
Bild: Olivia Gripenwaldt & Saga Brummer

fredag 28 november 2014

Dags för tredje filmen

Årets mysigaste evenemang håller som bäst på i Lärkan, det är så klart frågan om filmens natt. Alla har på sina mysigaste kläder och ser på filmer hela kvällen, i skolan självklart! Utbudet är stort, allt från ritat till skräck och nu börjar kvällens sista film!


Mette

måndag 24 november 2014

Globalt Seminarium

På fredag eftermiddag stannade elever ur kurserna filosofi, geografi, socialpsykologi och samhällslära kvar efter att de andra hade slutat. Det var dags för globalt seminarium. Konceptet går ut på att alla elever, individuellt eller i grupp, gör ett projektarbete som berör någon av följande länder Brasilien, Ryssland, Indien, Kina eller Nigeria för att sedan i små grupper med elever från alla kurser diskutera problematik och eventuella lösningar i sitt gemensamma land. Till sist samlades alla grupperna i auditoriet för att presentera de olika gruppernas slutsatser och diskutera dem.
Det var väldigt intressant att bearbeta samma fråga ur olika perspektiv i samma grupp och sedan höra andra gruppers slutsatser på samma fråga. Väldigt allmänbildande!



onsdag 19 november 2014

Lärkan Joonas Tolonen gästar Studio HBL

Abiturienten Joonas Tolonen, i Lärkan känd som mannen i kavaj och konventsstyrelsens ordförande, gästar idag Studio HBL. Där diskuterar han bland annat gymnasiereformen och ungdomars samhällsengagemang.


Här kan du se och höra Joonas och Nicholas Kujala, gymnasist i Norsen och vice ordförande i Finlands svenska skolungdomsförbund.

lördag 15 november 2014

BIOLOGI-OS IBO 2014 BALI



Svetten rinner ner längs pannan medan jag under det andra provets sista minuter försöker slutföra biologiska experiment någonstans på andra sidan av vår planet. Under den senaste timmen har jag installerat en kromatografiplatta, uppmätt klorofyllvärden och stärkelsehalter med spektrofotometri och mycket hastigt framställt preparat för växtanatomiska studier. Febrilt försöker jag dra slutsatser från de värden jag fått, granskar mina hypoteser en efter en, kastar fram både siffror och bokstäver i svarsfälten, kryssar för antingen sklerenkym eller parenkym. I den stund då klockan ringer tar jag ett djupt andetag, ser mig omkring och undrar hur jag egentligen hamnat här.

I början av juli 2014 ordnades den 25:e Internationella Biologiolympiaden (International Biology Olympiad, IBO) på den tropiska ön Bali i Indonesiens övärld. IBO är en tävling för gymnasieelever där elevernas förmåga att lösa biologiska problem och genomföra biologiska experiment testas. Över 60 länder deltar i tävlingen och från varje land väljs fyra elever till tävlingen; den här gången hade jag äran att få representera Finland andra året i rad. Även om IBO:s viktigaste syfte är att erbjuda akademiska utmaningar för ungdomar världen över så handlar det lika mycket om att befrämja internationella kontakter mellan biologiintresserade elever. Till följande ger jag en inblick i vad allt som hände under en veckas tidsperiod fullspäckad av sprudlande biofili.

Vägen till Bali

Kvalifikationsprocessen till IBO började i januari då Biologi- och Geografilärarnas förbund ordnade sin årliga nationella tävling där alla gymnasielever har möjlighet att delta. (Fråga gärna Tiina V. eller Tom A. om detta prov om du var intresserad av biologi innan du läste detta, eller om du mot förmodan blev det efter att du läst detta.) Genom att utmärkt behärska gymnasiets biologikurser och lite till blev de sex bästa från detta nationella prov valda till nästa omgång, nämligen en veckas uttagningskurs på Helsingfors universitet. Efter 1328 sidor av Cambells Biology, fyra intensiva mikroskoperingstimmar om växter, tre timmar av kolonnkromatografi, 120 min av aminosyrors titrering, ¼ dygn av insekters och tagghudingars dissektion och ca 18700 sekunder av spektrofotometrisk bestämning av mängden antocyanin, 90 min av intensiv PCR tillsammans med ekologisk statistik och 32 sidor av uppgifter fick jag sedan veta att jag var en av fyra lyckliga (i detta skede kanske du tycker olyckliga) på väg till IBO 2014 på Bali tillsammans med Niko Johansson, Maria Kataja och Niko Kemi. Våra reseledare och Finlands jurymedlemmar var Justus Mutanen och Matias Lommi.

På Bali

Vi påbörjade vår resa mot Bali redan ett par dagar tidigare för att kunna komma över jetlagen och bekanta oss med de lokala sevärdheterna före själva tävlingen.  Vi flög via Singapore och anpassade oss till det tropiska klimatet där under en natt innan vi fortsatte vår resa till själva Bali. Vi lyckades tappert ta oss genom trafikkaoset (på Bali finns exakt två trafikregler: väj för större fordon och stanna vid rött ljus) till Monica Bali Villa där vi stannade några dagar. Nästa dag gjorde vi en utflykt och körde runt ön. Vi hade turen att få en mycket trevlig och öppen taxichaufför som kunde berätta ett som annat om lokalinvånarnas syn på livet. Han visste berätta att barnen inte går till skolan om det är under 20oC (det är ju alldeles för kallt), och han var fast övertygad om att människor inte kan leva i minusgrader (vilket ju roade oss en del). Därtill hade han inte ännu beslutat vem han skulle rösta på i presidentvalet, för han påstod att han kunde få bättre ”erbjudanden” (!) just före valdagen. 




IBO 2014

Vi anlände till Aston Denpasar Hotel på lördag kväll 4.7 och genast därefter började vi bekanta oss med våra medtävlare. Dagen därpå var det dags för öppningsceremonin vid Bali Nusa Dua Convention Center där vi stolta representerade Finland med studentmössorna på huvudet. Dessa var omtyckta så till den grad att vi blev dokumenterade i över 50 selfien! På måndag fortsatte vi med diverse grupplekar för att lätta upp stämningen lite mera. Samtidigt fick vi bekanta oss med laborationsutrustningen och det började gå vilda spekulationer om vad som kunde testas i de praktiska proven, eftersom utrustningen hade varit ganska så varierande, det fanns bl. a. mikropipetter, centrifug, 25 olika dissektionsverktyg, mikroskop och mp3-spelare.


På tisdag vaknade vi fulla av förväntan och/eller förtvivlan. Nu var det äntligen dags för den praktiska tävlingsdelen, som i sin tur bestod av fyra skilda prov à 90 min.  Före tävlingen hade vi endast fått veta de mångtydiga rubrikerna för de praktiska proven, nämligen Cell and Molecular Biology, Plant Anatomy and Physiology, Animal Physiology and Systematics, Ecology and Ethology. Först visade det sig att jag skulle jag digestera olika bakterieplasmider med olika restriktionsenzymer och sedan separera DNA-fragmenten med hjälp av elektrofores. Dessutom skulle jag studera teoretiskt bakteriernas exponentiella förökning. Därefter var det dags för prov 2, som jag redan berättade om genast i början av den här texten. Det tredje provet innehöll statistiska uppgifter om indonesiska fiskars salttolerans samt artbestämning av indonesiska räkor och en slutledning av deras eventuella fylogeni. Slutligen var det dags för en studie om de indonesiska ekosystemens succession och en etologisk artbestämning av fåglar på basis av deras sång.

  

Två dagar senare på torsdag vaknade vi av en överraskning, det teoretiska provet som var tänkt att börja på morgonen hade förflyttats till eftermiddagen. Vi fick höra att det hade funnits så mycket korrigeringar i frågeuppställningarna så att tävlingsjuryn helt enkelt inte hade lyckats få frågorna färdiga! Dessutom hade tävlingsarrangörerna först tänkt sig att frågorna skulle besvaras via en nätportal, men i och med att nätförbindelsen inte fungerade ordentligt blev vi slutligen tvungna läsa frågorna från pdf-filer. Allt detta ledde till att vi skrev provet på eftermiddagen och kvällen med trötta ögon tittande på datorskärmar, innehållande uppgifter om bl.a. risodlingens ekologi, proteinernas struktur och alkoholens nedbrytning i levern . Alla tycktes dock ta saken med ro (vi firade t.o.m. Niko J:s  födelsedag under förmiddagen). Knappast skulle stämningen ha varit lika munter om samma hänt under studentexamen (som ju förresten snart också blir elektronisk).


På onsdag, dagen mellan provdagarna, gjorde vi en utflykt till Bali Safari och beundrade den indonesiska faunan och såg bl.a. tapirer, en tigerfamilj och en komodovaran.  På fredag däremot kunde vi slappna av fullständigt på Ayodya beach innan vi igen fick träffa vårt lands jurymedlemmar. Dessa kunde berätta om vilken arbetsdryg vecka de hade haft och hur de knappast sovit något alls natten före de teoretiska proven. Efter mötet med dem styrde vi mot Uluwatus tempelområde. De lokala aporna ansågs heliga, men i vår mening var de snarare de värsta kleptomaner vi någonsin stött på; de lyckades stjäla både glasögon och vattenflaskor medan vi gick omkring på området. Dagen kulminerade i en traditionell Kecak-folkdansföreställning.


 

På avslutningsdagen nådde sedan Finland sitt bästa resultat i IBO någonsin, för Niko J. och jag förbättrade våra resultat från ifjol och tog en silvermedalj den här gången, Niko K. fick brons och Maria ett hedersomnämnande. Vårt land hade tidigare fått enstaka silvermedaljer åren 1999, 2001 och 2011, men aldrig tidigare hade vi fått två silvermedaljer i samma OS. Enligt vad som berättats är jag den första finlandssvenska OS-medaljören i biologi. Den muntra stämningen blev ju bara bättre då vi fick äta något annat än ris under galamiddagen efteråt! Under veckan fick vi vara med om så mycket och vi blev bekanta med så många likasinnade runtom i världen. Men tyvärr visste vi alla att den fenomenala veckan nu var över. Tyvärr anade vi alla finländare också att vår framgång inte precis skulle slå sig igenom i media där hemma.


I fortsättningen får andra biologiintresserade gymnasister försöka slutföra biologiska experiment någonstans på andra sidan av vår planet. Och undra hur de hamnat där. 

Jakke Neiro
ABI -14

fredag 14 november 2014

Lärkan Niklas Miller vann matematiktävling

Vår abiturient Niklas Miller vann senaste vecka den matematiktävling som årligen ordnas av Teknologföreningen, den svenskspråkiga nationen vid Aalto-universitetet. Hurra för dig, Niklas!

Det blev en heldag på universitet för Niklas och de andra abiturienterna som deltog. Själva provet tog tre timmar och bestod av sex uppgifter av varierande svårighetsgrad. Niklas berättar att uppgifterna hade sin grund i gymnasiets läroplan, men de innehöll också fördjupad universitetsmatematik som skulle tillämpas med hjälp av givna data.
- Uppgifterna gällde optimering av volymer och areor med hjälp av derivatan, areaberäkning med kryssprodukter, lösning av ekvationer, induktionsbevis och sannolikhetslära, säger Niklas (och någonstans där förstod modersmålsläraren inte längre riktigt allt han sa).

Niklas hade redan från första början en känsla av att det kunde gå bra i provet, eftersom uppgifterna verkade mer eller mindre bekanta från gymnasiekurserna och eftersom tekniken för induktionsbeviset, som många ansåg vara provets svåraste fråga, var färskt i minnet.
- Med tanke på att jag tävlade mot Svenskfinlands toppar i matematik, så måste jag erkänna att min vinst kom som en överraskning, säger Niklas.

Enligt Niklas är det bästa med matematiken att den saknar gränser.
- Med hjälp av den kan man skapa helt abstrakta världar som kan vara till praktisk nytta. Inom fysik och teknik behövs matematik för att beskriva lagbundenheter i naturen, medan företag behöver matematiska kunskaper för att maximera sin vinst, menar han
Niklas betonar också att det är viktigt att vi behärskar matematik i en värld där allt flera uppgifter sköts av datorer och robotar. Själv tycker han dock om matematiken helt enkelt därför att det är tillfredsställande att lösa problem. När man plötsligt kommer på någon elegant lösning till ett klurigt problem känner man sig lättad och nöjd.
- Oftast är den enkla lösningen den vackraste.

Efter studentskrivningarna funderar Niklas på att studera utomlands eller söka till Aalto-univesitetet. Vid sidan om matematiken har han ett intresse för fysik och teknik och är speciellt intresserad av energiproduktion och olika tekniska innovationer i samhället.
- Min dröm är att bidra till utvecklingen av bättre energiproduktionsmekanismer - speciellt atomenergi och vågenergi kan ha stor potential i framtiden. Garanterat kommer matematiken att vara till nytta i mina framtida studier, säger Niklas.

Grattis igen, Niklas!

söndag 9 november 2014

Högskoledagen 6.11

En ganska genomblöt torsdagmorgon samlades samtliga abiturienter på senatstorget för att hoppa in i olika bussar med riktning Helsingfors högskolor.
Jag hade medi som första destination och fick under förmiddagen uppleva lite av vardagen på Mejlans Campus. Förutom allt prat om hur vi borde förbereda oss, hur det är att studera medicin och vad för möjligheter som finns efter studierna så var det skönt att se att de som studerar där är högst normala personer. Att höra att fastän studentexamen inte skulle gå som tänkt så ska man inte kasta in handduken för det. ("Det är inte alls omöjligt, bara att läsa och räkna från januari fram till inträdesprovet flera timmar om dagen så går det nog" *stön*)

Det blev rätt många "HEEEJ!!!", "Är du också här??" och "Vad har du skrivit?" under dagen. Att få träffa bekanta (och mindre bekanta) som sitter i samma båt som en själv var minst lika nödvändigt som infon om högskolorna.
På eftermiddagen besökte jag Aalto, vilket tyvärr var lite av en besvikelse. Det enda jag egentligen var intresserad av där var bio-IT och kemi (okej, också faktiskt konst), men det jag och några andra inte helt nöjda hamnade i var ett elektroniklabb som såg ut som en pysselverkstad.
Trots det var det en lyckad dag och nu känns det faktiskt som att jag är snäppet säkrare på mina val.
Att ha ett tydligt mål gör det så otroligt mycket lättare att ta itu med alla ogjorda matematik- och fysikläxor. Eller i varje fall att ens ta fram böckerna och låtsas göra dem.

Louise

torsdag 30 oktober 2014

En lite annorlunda skoldag

Igår, på onsdagen fick hela skolan ha sovmorgon och börja lite senare. Det var dags för en temadag!
  Morgonen började med att alla samlades i grupper färdiga för frågesport. Frågesporten gick ut på att veta vem som sagt olika citat. Det var en aning klurigare än jag trodde.
 
  Dagen fortsatte med dans. Och inte vilken dans som helst: det var afrikansk dans. Vi hade som gäst en riktig danslärare och under den 45min långa danslektionen höjdes stämningen och största delen av skolans elever släppte loss i festsalen.






Efter lunch avslutades temadagen med att hela skolan samlades till Tennispalatset för att kolla filmen Hallonbåtsflyktingen.


 Sist och slutligen var det en riktigt kul skoldag, en liten ljusstråle i de ruskiga oktoberdagarna. Tack till er alla som hjälpt till att ordna den här dagen!
  Det som jag under mina tre månader här i gymnasiet Lärkan har insett är att inte en enda vecka i skolan är lik en annan. Det ordnas en massa skojiga evenemang och annat program som gör skolgången så mycket trevligare!

//Natalie

onsdag 29 oktober 2014

IRL

Under veckan som gått har det skett en hel del både utanför och i skolan. Förra veckans torsdag ordnade lärkans antimobbnings grupp filmvisning i auditoriet med temat mobbning. Efter att vi sett filmen IRL (2013) diskuterade och analyserade vi i klass alltifrån budskapet till karaktärer och de olika typer av mobbning som förekom. Det viktigaste budskapet var att man, det vill säga vi, skall agera förrän det är för sent. Det är för sent att börja tala om mobbning efter att någon tagit livet av sig, det skall inte gå så långt.
Jag blev i varje fall  påmind om hur viktigt det är att vara uppmärksam på sin omgivning och verkligen våga stiga ur rollen som det tysta vittnet om man märker att någon behandlas illa. 
Med att agera i tid menar jag också att vi kan bli bättre på att se om någon inte mår bra eller känner sig ensam. Med egen erfarenhet kan jag berätta att ett leende, några uppmuntrande ord eller ens ett hej kan betyda otroligt mycket. Det är faktiskt inte så mycket begärt. 

Och den där man jag emellanåt talar om är fortfarande vi. 

tisdag 28 oktober 2014

Bombadabam

Förra veckans onsdag gick alla abiturienter i Lärkan på teaterpjäsen "Kredit" på Lilla Teatern. Vi fick följa med ett udda samtal på en bank om huruvida ett lån skulle beviljas eller inte. Det var en väldigt humoristisk pjäs men hur roliga de två skådespelarna än var håller det helt enkelt inte med två timmar dialog på scenen. Men överlag nog en bra pjäs enligt mig!


Mette

lördag 25 oktober 2014

En arbetslördag på bokmässan!

Idag hade vi arbetslördag, vilket innebar att så gott som hela skolan spenderade dagen på bokmässan i Helsingfors. Förutom anmälning till läraren när man kom och avprickning då man gick, så fick man fritt gå runt och bekanta sig med just det man själv ville se. Precis som vanligt fanns det mycket att se och uppleva, då hela mässan var en kombination av bok-, musik-, mat- och vinmässa.

Bokmässan bjöd på stor variation från finska böcker till svenska böcker, samt egna hörn för t.ex. manga böcker och antikvariat. Årets temaland å sin sida var Italien, vilket syntes väl på matmässans sida, där det bjöds på massvis med olika italienska delikatesser, till råga på allt det inhemska som fanns.

Dessutom besöks bokmässan i år av flera intressanta författare, musiker och andra gäster, som fyller de scener som finns placerade i olika knutar av mässcentret. En av de mest populära finlandssvenska gästerna idag var Mark Levengood, som även flera lärkor bestämde sig för att lyssna på. Han pratade om sin bok ”Rosor, mina kära, bara rosor” och delade med sig av sina bästa råd och livserfarenheter.


Dagen i det hela var lyckad och man skulle lätt ha kunnat slösa bort en slant för mycket om man inte haft någon självkontroll. En personlig favorit blev ett Game of Thrones bordsspel, som på grund av sitt fina pris ändå fick stanna kvar i hyllan. Ändå var dagen bra, och fastän det tekniskt sätt var en skoldag, så är man inte stressad och trött efteråt, utan lugn och glad!