Svetten rinner ner längs
pannan medan jag under det andra provets sista minuter försöker slutföra
biologiska experiment någonstans på andra sidan av vår planet. Under den
senaste timmen har jag installerat en kromatografiplatta, uppmätt
klorofyllvärden och stärkelsehalter med spektrofotometri och mycket hastigt
framställt preparat för växtanatomiska studier. Febrilt försöker jag dra
slutsatser från de värden jag fått, granskar mina hypoteser en efter en, kastar
fram både siffror och bokstäver i svarsfälten, kryssar för antingen sklerenkym
eller parenkym. I den stund då klockan ringer tar jag ett djupt andetag, ser
mig omkring och undrar hur jag egentligen hamnat här.
I början av juli
2014 ordnades den 25:e Internationella Biologiolympiaden (International Biology
Olympiad, IBO) på den tropiska ön Bali i Indonesiens övärld. IBO är en tävling
för gymnasieelever där elevernas förmåga att lösa biologiska problem och
genomföra biologiska experiment testas. Över 60 länder deltar i tävlingen och från
varje land väljs fyra elever till tävlingen; den här gången hade jag äran att
få representera Finland andra året i rad. Även om IBO:s viktigaste syfte är att
erbjuda akademiska utmaningar för ungdomar världen över så handlar det lika
mycket om att befrämja internationella kontakter mellan biologiintresserade
elever. Till följande ger jag en inblick i vad allt som hände under en veckas
tidsperiod fullspäckad av sprudlande biofili.
Vägen till Bali
Kvalifikationsprocessen
till IBO började i januari då Biologi- och Geografilärarnas förbund ordnade sin
årliga nationella tävling där alla gymnasielever har möjlighet att
delta. (Fråga gärna Tiina V. eller Tom A. om detta prov om du var intresserad
av biologi innan du läste detta, eller om du mot förmodan blev det efter att du
läst detta.) Genom att utmärkt behärska gymnasiets biologikurser och lite till
blev de sex bästa från detta nationella prov valda till nästa omgång, nämligen
en veckas uttagningskurs på Helsingfors universitet. Efter 1328 sidor av
Cambells Biology, fyra intensiva mikroskoperingstimmar om växter, tre timmar av
kolonnkromatografi, 120 min av aminosyrors titrering, ¼ dygn av insekters och
tagghudingars dissektion och ca 18700 sekunder av spektrofotometrisk bestämning
av mängden antocyanin, 90 min av intensiv PCR tillsammans med ekologisk
statistik och 32 sidor av uppgifter fick jag sedan veta att jag var en av fyra
lyckliga (i detta skede kanske du tycker olyckliga) på väg till IBO 2014 på Bali tillsammans med Niko Johansson, Maria
Kataja och Niko Kemi. Våra reseledare och Finlands jurymedlemmar var Justus
Mutanen och Matias Lommi.
På Bali
Vi påbörjade vår
resa mot Bali redan ett par dagar tidigare för att kunna komma över jetlagen
och bekanta oss med de lokala sevärdheterna före själva tävlingen. Vi flög via Singapore och anpassade oss till
det tropiska klimatet där under en natt innan vi fortsatte vår resa till själva
Bali. Vi lyckades tappert ta oss genom trafikkaoset (på Bali finns exakt två
trafikregler: väj för större fordon och stanna vid rött ljus) till Monica Bali
Villa där vi stannade några dagar. Nästa dag gjorde vi en utflykt och körde
runt ön. Vi hade turen att få en mycket trevlig och öppen taxichaufför som
kunde berätta ett som annat om lokalinvånarnas syn på livet. Han visste berätta
att barnen inte går till skolan om det är under 20oC (det är ju
alldeles för kallt), och han var fast övertygad om att människor inte kan leva
i minusgrader (vilket ju roade oss en del). Därtill hade han inte ännu beslutat
vem han skulle rösta på i presidentvalet, för han påstod att han kunde få
bättre ”erbjudanden” (!) just före valdagen.
IBO 2014
Vi anlände till
Aston Denpasar Hotel på lördag kväll 4.7 och genast därefter började vi bekanta
oss med våra medtävlare. Dagen därpå var det dags för öppningsceremonin vid
Bali Nusa Dua Convention Center där vi stolta representerade Finland med
studentmössorna på huvudet. Dessa var omtyckta så till den grad att vi blev
dokumenterade i över 50 selfien! På måndag fortsatte vi med diverse grupplekar
för att lätta upp stämningen lite mera. Samtidigt fick vi bekanta oss med
laborationsutrustningen och det började gå vilda spekulationer om vad som kunde
testas i de praktiska proven, eftersom utrustningen hade varit ganska så
varierande, det fanns bl. a. mikropipetter, centrifug, 25 olika
dissektionsverktyg, mikroskop och mp3-spelare.
På tisdag vaknade
vi fulla av förväntan och/eller förtvivlan. Nu var det äntligen dags för den
praktiska tävlingsdelen, som i sin tur bestod av fyra skilda prov à 90 min. Före tävlingen hade vi endast fått veta de
mångtydiga rubrikerna för de praktiska proven, nämligen Cell and Molecular
Biology, Plant Anatomy and Physiology, Animal Physiology and Systematics,
Ecology and Ethology. Först visade det sig att jag skulle jag digestera olika bakterieplasmider
med olika restriktionsenzymer och sedan separera DNA-fragmenten med hjälp av
elektrofores. Dessutom skulle jag studera teoretiskt bakteriernas exponentiella
förökning. Därefter var det dags för prov 2, som jag redan berättade om genast
i början av den här texten. Det tredje provet innehöll statistiska uppgifter om
indonesiska fiskars salttolerans samt artbestämning av indonesiska räkor och en
slutledning av deras eventuella fylogeni. Slutligen var det dags för en studie
om de indonesiska ekosystemens succession och en etologisk artbestämning av
fåglar på basis av deras sång.
Två dagar senare
på torsdag vaknade vi av en överraskning, det teoretiska provet som var tänkt
att börja på morgonen hade förflyttats till eftermiddagen. Vi fick höra att det
hade funnits så mycket korrigeringar i frågeuppställningarna så att
tävlingsjuryn helt enkelt inte hade lyckats få frågorna färdiga! Dessutom hade
tävlingsarrangörerna först tänkt sig att frågorna skulle besvaras via en
nätportal, men i och med att nätförbindelsen inte fungerade ordentligt blev vi
slutligen tvungna läsa frågorna från pdf-filer. Allt detta ledde till att vi
skrev provet på eftermiddagen och kvällen med trötta ögon tittande på
datorskärmar, innehållande uppgifter om bl.a. risodlingens ekologi,
proteinernas struktur och alkoholens nedbrytning i levern . Alla tycktes dock
ta saken med ro (vi firade t.o.m. Niko J:s
födelsedag under förmiddagen). Knappast skulle stämningen ha varit lika
munter om samma hänt under studentexamen (som ju förresten snart också blir
elektronisk).
På onsdag, dagen
mellan provdagarna, gjorde vi en utflykt till Bali Safari och beundrade den
indonesiska faunan och såg bl.a. tapirer, en tigerfamilj och en komodovaran. På fredag däremot kunde vi slappna av
fullständigt på Ayodya beach innan vi igen fick träffa vårt lands
jurymedlemmar. Dessa kunde berätta om vilken arbetsdryg vecka de hade haft och
hur de knappast sovit något alls natten före de teoretiska proven. Efter mötet
med dem styrde vi mot Uluwatus tempelområde. De lokala aporna ansågs heliga,
men i vår mening var de snarare de värsta kleptomaner vi någonsin stött på; de
lyckades stjäla både glasögon och vattenflaskor medan vi gick omkring på
området. Dagen kulminerade i en traditionell Kecak-folkdansföreställning.
På
avslutningsdagen nådde sedan Finland sitt bästa resultat i IBO någonsin, för
Niko J. och jag förbättrade våra resultat från ifjol och tog en silvermedalj
den här gången, Niko K. fick brons och Maria ett hedersomnämnande. Vårt land
hade tidigare fått enstaka silvermedaljer åren 1999, 2001 och 2011, men aldrig tidigare
hade vi fått två silvermedaljer i samma OS. Enligt vad som berättats är jag den
första finlandssvenska OS-medaljören i biologi. Den muntra stämningen blev ju
bara bättre då vi fick äta något annat än ris under galamiddagen efteråt! Under
veckan fick vi vara med om så mycket och vi blev bekanta med så många
likasinnade runtom i världen. Men tyvärr visste vi alla att den fenomenala veckan
nu var över. Tyvärr anade vi alla finländare också att vår framgång inte precis
skulle slå sig igenom i media där hemma.
I fortsättningen
får andra biologiintresserade gymnasister försöka slutföra biologiska
experiment någonstans på andra sidan av vår planet. Och undra hur de hamnat
där.
Jakke Neiro
ABI -14
