På måndagen fick vi i Lärkan ta del av föreläsningen "njutningens kemi" av Ulf Ellervik, professor i kemi vid Lunds universitet.
Kemi är något många har ganska varierande åsikter om. Medan endel älskar allt det där som har med strukturformler, reaktionslikheter och stökiometri att göra så förhåller sig andra lite mindre entusiastiskt till ämnet. Men sätter vi kemi i samma mening med ord som kärlek och sex blir betydligt fler tända på det.
Så vad är det som sker i vår hjärna då vi njuter? Vad är det för molekyler som styr lust, förälskelse och kärlek? Som utsöndras när vi äter god mat?
Bland annat: C8H11NO2 och C10H12N2O, dvs dopamin och serotonin. Och de ser ju ganska trevliga ut; lite kol, väte, syre och kväve. Rätt otroligt med tanke på vad de där molekylerna kan ställa till med. (Kemisten i mig tycker att sånt här är rätt spännande.)
I varje fall så knöt föreläsningen mycket väl ihop kemin med det verkliga livet. Ibland känns saker man gör i skolan nämligen rätt meningslösa; varför skall jag hålla på och integrera den här funktionen eller rita en massa olika kolväten med jobbiga förgreningar hit och dit? När behöver jag det här i framtiden? Och just därför är det viktigt att se det som står i kursböckerna i ett större sammanhang.
På ett humoristiskt, intressant och enkelt sätt lyckades Ulf Ellervik öppna dörrarna mellan en naturvetenskap och något som är ett oundvikligt samtalsämne under en tjejkväll.
Jag fick även en bättre uppfattning om hurdana möjligheter det finns inom organisk kemi, kanske det är något jag kunde tänka mig att studera i framtiden?
Vilken utmärkt början på period två!