onsdag 26 februari 2014

Om de gamlas dans

Plötslig stod vi vid festsalens ingång och väntade på att få ta våra första steg in i salen. Plötsligt var den dagen här, som åtminstone jag gått och drömt om ända sedan lågstadiet. Det var äntligen dags för de gamlas dans!
Hela dagen kändes overklig på något sätt. Det är först nu efteråt jag verkligen förstår att det hände. När man anlände till skolan efter allt fix och trix med frisyr, smink och klänning kunde man äntligen andas ut. Alla flickor såg ut som sagoprinsessor och pojkarna såg otroligt stiliga ut i sina frackar. Varför kan killarna inte klä sig i frack varje dag?
Just precis innan vi skulle dansa fylldes luften av ett nervöst pirr. Tänk om någon av oss glömmer stegen? Eller tänk om någon snubblar på sin klänning? Men när musiken började spela, var i varje fall jag inte ett dugg nervös längre. Dansen gick galant för oss alla. Höjdpunkten var helt klart elevdansen vi övat på så länge. Aplåderna och ljublet efteråt ville nästan inte ta slut.
Nu efteråt känns det lite tomt inombords. Prinsessdagen är över och kommer aldrig mer tillbaka. Det enda som finns kvar är de goda minnen vi alla kan föra med oss genom livet. För att inte nämna de danskunskaper vi fått! Nu kan vi alla valsa genom vårt sista år i gymnasiet.









Och så elevdansen till sist


Vi <3 Lärkan



Ida