tisdag 29 september 2015

Studentexamens lov



obs! Kan innehålla spår av ironi.





" Om jag talar både censorers och 
människors språk, men saknar 
Laudatur, 
är jag bara ekande brons, 
en skrällande cymbal. 

Och om jag har profetisk gåva
och kan förutspå alla uppgifter 
och har all kunskap, 
och har all tid så att jag kan läsa berg av böcker
Men inte får Laudatur,
så är jag ingenting

Och om jag skriver ner allt jag kan
och om jag låter bränna min okunskap på bål, 
men saknar Laudatur, har jag ingenting 
vunnit. 

Kustodianten är  tålmodig och god. 
Skribenten är inte stridslysten, 
 men inte skrytsam och inte 
uppblåst. 

Den är inte utmanande, inte 
självisk, den brusar inte upp, 
den vill ingen något ont. 

Den finner inte glädje 
i orättvist rättade prov
men gläds även
när andra får Laudatur

Allt bär den, allt tror den, 
allt hoppas den, allt 
uthärdar den.
Kampen för Laudatur upphör aldrig.

Nu består Magna cum laude, Eximia cum laude och 
Laudatur, dessa tre, och
störst av dem är
Laudatur."


Så, studentskrivningarna har alltså dragit igång. Och inte bara det, de har dragit förbi också. Och det har väl tagit sig uttryck på lite olika sätt. En del bosatte sig i biblioteket. Andra låtsades lära sig franska genom att kolla på Vänner (dubbat, alltså). Ibland var studentexamen allt och vardagliga verb tappade sin betydelse i infinitiv för att enbart vara förkortningen på studentexamen (se). Det hände sig att även anonyma, upphittade, dock mycket fräscha, chipsrester dög som matematikpluggarmat.
Någon var stressad. En annan sansad och självsäker. En tredje faktiskt helhjärtat inspirerad att prestera bra i favoritämnet.

Många var vi nog som funderade på om myrorna i benen skulle bli så många att det sista man såg var rader med bord och optiska blanketter, innan man groteskt blev uppslukad av de hungriga insekterna.
Men det var faktiskt lugnt. Man har gott om plats, en bra stol och framförallt, en helt speciell, uthärdande, sinnesstämning. Men visst skuttade men lite diskret upp och ner för trappan till toaletten. Och så fort dörren var stängd tror jag de flesta blev något av en Taylor Swift där inne.

Jag tycker inte det var så farligt. Mystiskt hur det kan vara så gemytligt men så stelt på samma gång. Men då ska vi alla komma ihåg att jag inte ännu skrivit något realprov. För det verkar i ärlighetens namn inte vara någon disneyfilm.

Hur som haver har hela bunten, i flera omgångar, kommit helskinnade och faktiskt oftast muntra upp ur vår (halvt) underjordiska skrivsal. Och det bästa är ju när alla som skrivit färdigt samlas uppe vid trapporna för att pusta ut och norpa överbliven mat av varandra.


Såå? Skrev vi bara Laudatur?
 - Nej knappast, bara nästan. Men man vet ju aldrig. De slutgiltiga resultaten dröjer ännu ett tag...

Och, tycker jag verkligen att Paulus egentligen borde ha undervisat korintierna om studentexamensvitsord?
   -Nej, självklart inte. (Skulle dock skapa en härligt konstig stämning på en hel del bröllop...)
 Och lyckligtvis är skrivningarna över för den här gången och vi har alla gott om tid att fokusera på originalets budskap.

.. i alla fall i en period. För den 30:e november börjar vårens prepkurser, och därmed hela denna procedur om igen.





En som i alla fall får L i kameraskills är Jesper Petterson, som står för bild och Gifs i detta inlägg!


(Övrig källa är 1 Kor 13 (diverse verser))